summer of bro’s

summer of bro’s

augusti 9, 2007, 10:52 f m
Filed under: strunt

Nu har mer eller mindre hela sommaren passerat. Men jag kan inte direkt säga att det finns anledning att sörja. Trots att de första fem veckorna gick fort är detta antagligen en av de mer intensiva somrarna på länge. Det har funnits ljumna nätter, dans, öl, punk, och även – om än i väldigt ringa utsträckning – sans. En sommar av väckta förhoppningar såväl som kroppsarbete. En sommar av upptåg och vansinne. En brödrasommar helt enkelt. Men den första halvan gick alltså väldigt fort. Sådär fort så man bara häpnar vid blotta åtanken. Inte för att de var speciellt spännande, inte alls. Snarast tvärt om. Jag jobbade heltid, och att sitta bakom ratten på heltid är inget som direkt stimulerar de mer kreativa delarna av ens varelse. Det som är hisnande med den här sortens sömn är att den i själva verket ger perspektiv på nuet, likväl som perspektiv på en möjlig framtid. Det står ju liksom klart att man utan problem skulle kunna överleva samtidigt som man kör buss. Frågan är bara om det är den optimala lösningen. Får en känsla av att nästa gång man råkar reagera har det inte gått fem veckor utan snarare fem år. Eller femton för den delen. Det är som om alla dagar sitter ihop. Som att de hänger samman i en sömlös sömn. Det är väl baksidan av den cykliska aspekten av tillvaron. Men det är väl antagligen så att cykeln är en bättre utgångspunkt än progressionens räta linje när det kommer till att på något sätt rubba tillvarons centra i förhållande till sig själv.

Inte för att sommaren är slut ännu, men det råder inget tvivel om att hösten närmar sig med stormsteg. Fick besked om att jag har en plats på en treveckors tysklandsvistelse inom ramen för tyskakursen jag kommer att läsa under hösten, och det är inte utan att känna mig lite stolt över att ha övervunnit min egen lathet (läs: feghet) när jag sökte utbytet och att jag faktiskt bokat flygbiljetterna tidigare idag. Även om det på det hela taget känns rätt jobbigt att vara borta i tre veckor utan att egentligen vara så bra på språket eller känna någon, känns det faktiskt rätt skönt att det är ok att det känns jobbigt. Man får väl lov att anta att språket kommer utvecklas och att man kanske kan lyckas göra sig några nya bekantskaper längs vägen. Tillförsikt är nog dagens ledord tror jag.

2 kommentarer

2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI