Gillar den väl avvägda poesin.

Jag blir så trött på människor som skiter ur sig dikt som vid en förstoppning. Tror det var Ezra Pound som sa, att man ska inte säga nåt med dikt om man inte kan säga det på vanligt sätt. Denna blogg låter poesin ta vid precis där avgrunden börjar, låter den göra sig gällande när den manifesterar sig själv.

Till hösten ska jag ägna 5 hela poäng åt Varat och tiden. Då jävlar :-)

men jag vet faktiskt inte hur tågets avgång och konfrontationen med gränsen hos en föreställning om oproblematisk närvaro hänger ihop riktigt. jag vet bara att det är svårt att motstå att leka med hemmet och dess etymologi. :)